Oh My God!

Jag har blivit en del i ett par. Jag vet inte om det är ess eller tvåor, än. Men det visar sig. Alla vet att blogg från upptagen människa är det tråkigaste som finns. Det är bara massa tjat om hur kär man är, vart man ska resa och hur bra det går för förhållandet och kommunikationen. Man får inte skriva någonting om sexlivet heller, för alla vet ju fan vem man är ihop med. Jag är jävligt kär, men jag vill inte resa någonstans och vi kan inte alls kommunicera. Vi bråkar (har diskussioner) en gång i veckan, missförstår varandra hela tiden och vi är inte så bra på att supa tillsammans. Jag är nog lite bitter över att inte vara singel. Jag tror jag förknippar singelheten med styrka, insikt och att ta sig uppåt, men det har inte med att vara singel att göra. Det handlar mer om hur jag blev singel och vad som hände efter det. Jag tror ändå att förhållanden kan hålla ett tag, ibland är jag ledsen över att jag inte kan se Lars som en pappa eller fadersfigur, att han kom in i vår familj tidigare, då kanske jag inte hade varit så desperat att klara mig själv. Jag hoppas på och strävar efter ett långt förhållande med K, jag tror att det kan funka. Så. Tills vidare så tror jag att jag säger ett kort farväl till publiceringen av mitt runtknullande. Vi får se om jag någonsin kommer ha ångest över män som aldrig vaknar (Patrik, blond, ful, glasögon, Kellys.), eller om jag kommer undra hur jag "Drog hem med en av dom tre killarna i kören du aldrig skulle kunna ligga med" (Erik Malmnågonting, Nivå 22, det är i princip det enda jag kommer ihåg). Och jag kommer aldrig mer, tack gode gud, släpa hem någon för att han ber om det (Fredrik, bönade och bad, ful som fan med en hemsk dalarnadialekt "få ja slecka den fetta?", Debaser Medis). Jag är nog ganska så glad över att jag är i en relation. Fast vi kanske är lite för olika. Det gör liksom inget, för det är ganska så bra i alla fall. Jag tror vi kan ta hand om varandra ett tag, och jag tror att jag kommer trivas med det. Så hej egg, på ett bra tag. 

Jag vaknade halv fem. Nu kan jag inte sluta irritera mig på datorns frenetiska viftande av uppdateringar, men det är inte min dator så jag kan inte syssla med sånt...

Jag är sjuk. Mellan allt jobb och all saknad så är jag så sjuk. Nästan så sjuk att jag kräks när jag hostar. Jag får sånadära kväljningar för att jag tar i så mycket. Och träningsvärk i magen. Så jag bestämde mig för att sätta P för det och ringde doktorn. Nu kan jag inte dricka för att min hostmedicin innehåller morfin. Jag behöver ju inte ta den, tänkte kanske göra så att jag inte tar den ikväll så jag kan gå ut, men frågan är om morfinet från igår har gått ur kroppen. Det vet man aldrig. Det vet ingen. Tina har en sjuksköterska hemma hos sig, jag tänkte pallra mig över dit och fråga. Sen har jag även slutat röka. Jag tror att det är rökningen som får min hosta att bli så stark. Sen är jag så trött på att röka. Det är inge kul längre. Ingen cigg smakar gott. Det är bara jävla rutinrökning som jag håller på med. Ingen jävla njutning. Höll. Höll på med. Nu njuter jag av nikotinplåster istället. Jag kommer få kompletera lite med tugga också. Men det är helt okej. Undra hur länge man ska göra det. Jag ska ändå in på Apoteket idag så då kan jag fråga. Det är ganska så osannolikt att jag blev en sådan storrökare, i och med att alla mina vänner under högstadiet var så fruktansvärt emot rökning. Ja, alla utom jag då. Men sen träffade jag Sanna. Tack, Sanna. Tack för att du lärde mig röka, och dricka för den delen också. Det har varit fina sju år av blossande men nu har jag fått nog. Nu ska jag mörda dom där djävlarna som kallas cigaretter.

Jag tänkte börja träna också. Det blir Friskis och Svettis. Dom har inte en medlemsavgift på 600 spänn i månaden, utan 100 spänn om året. Det är en viss skillnad. Så där ska jag stå. Och bli friskare och svettigare. Jag ska fan cykla och springa och göra sånt som man egentligen kan vardagsgöra, men jag är ju en sådan typ att jag aldrig gör. Jag måste få ta på mig min sport-BH i storlek D75, mina Stella McCartney tajts som matchar toppen och mina otroligt ergonomiska Nike-löparpjucks och visa upp mig och min (ännu) o-fitta kropp för andra på ett svettigt ställe där man gör allt tillsammans. Där man slipper vara i skogen eller på vägen med bara sig själv. Och jag behöver även stå i en omklädningsdusch med mitt finschampoo och min Lushtvål, sen behöver jag torka mig med en riktigt kitschig handduk, spreja lite Hypnotic Poison på handlederna, sminka mig lite snyggare och klä på mig det finaste jag har, när andra ser på och tänker "Om hon är så snygg nu, hur snygg kommer hon då vara efter sex månaders träning?". Jag behöver även massa småtjocka kvinnor som ser på min kropp och tror att jag är bulimisk eller anorektisk, inte för att det är så utan för att dom är avundsjuka. Och framför allt så behöver jag absolut inte vara ensam. Så.

Jag är ledsen, men jag är faktiskt såhär störd på riktigt. Jag tror att det är pappas fel. Tack pappa. (Om jag fick byta om i killarnas omklädningsrum så skulle jag hellre göra det. Inga tvivel.)

Man kan säga att livet har stannat upp lite nu, sådär med jobb och sömn och MAT och allt... Eller kanske snarare att bloggen har stannat upp och jag har fortsatt. Så kan det vara också. Så är det nog.

Jag var på Accelerator och såg saker som Johnny Flynn, Band of Horses, en jättetjock man med rött skägg, Black Kids, solen (en stund), massa vin, en fin t-shirt (som jag köpte helt frenetiskt med Puckos kort tjugo minuter innan stängning), the Teenagers, han som insisterade på att kallas Klaus, fyllepoesi, mm... Det var en grym festival. Jag har aldrig haft roligare (lögn).

Sen var jag och Pucko i Skåne, där såg jag Pucko kräkas, massa mat, the Nanny Dairies, Debaser Malmö, jävligt tråkiga människor som skrattade högt åt mig och Pucko och sen drog (på mormors fest!!!), en fin jeansjacka från Wrangler som nu är min, Rebecka och jordens vackraste lägenhet, massa vin, insidan av en soffdyna (Nils-Eric är korkad. Kanske allmänbildad, men jävligt korkad...), Henke och lita annat. Det var näääjs.

Sen har jag jobbat. På mitt lite nyare jobb. MMMM.

Imorgon bär det av till Debban och sen BRING IT ON och dom som inte är där kan lika gärna dö för dom är inte VÄRDA att andas samma LUFT som oss som är där... EGGGGH!

Regn, sol, regn, sol, regn, sol.
Hemma hos mig, hemma hos Krille, hemma hos mig själv, hemma hos Krille igen.
Jobba, jobba inte, jobba, jobba, jobba inte, inte, inte, inte, jobba.
Trött, trött, trött, trött, trött, trött, trött, trött, trött.
Det är skönt att något håller i sig i alla fall...

Jag vaknade tolv idag, igen. Jag är rädd att jag börjar bli trött igen. Måste nog sova hemma med solen som väckarklocka ett tag snart. Hur som helst så tänkte jag snart åka in till stan och shoppa lite. Jag måste bara komma iväg. Jag sitter hemma hos min pojkvän och degar. Jag har hunnit duscha och röka två cigg. På typ två och en halv timma. Jag tänkte dra iväg till Indiska idag och kolla på alla fina klänningar dom har. Har hittat en rutig och en grön, lång. Jag kan säga att jag kommer vara snyggast på Debaser ikväll. Det är också tredje kvällen i rad som vi drar dit. Jag kan se varför, för det är ett väldigt mysigt ställe där man känner många. Alla Stockholms klubb-bekanta samlas på Debasers uteservering på sommrarna, men det är fan i mig hutlösa priser. 67 spänn för ett glas vin. Det är en helt okej flaska på Systemet... Men men. Där sitter vi väl, ofta och länge. lgår gick vi till Kellys även, och jag tror jag vet varför jag gillar det stället så mycket. Jag är fan alltid snyggaste bönan i hela lokalen när jag drar dit. Lite sorgligt kanske, men så är det. 

Jag ser ut som skit. Jag kan inte ens börja hur mycker sår och blåmärken jag har över hela kroppen. Det började med att jag skar mig i fingret med en brödkniv. Det blöder fortffarande ibland. Sen har vi mina knän, som ännu inte har kommit in i sin mörkaste fas. Sen har jag en svag blåtira som jag fickgenom att buga in i Puckos ölglas. Mm. Livet på den snabba vägen. Lev snabbt Paul Ung.

Jag har precis kommit på att jag måste betala den där jävla förbannade materialkostnaden för att få mitt skolintyg också. Jävla skit. Då har jag alltså 200 spänn kvar på kontot. Jag är ledsen, men det får nog fan i mig vänta. Men annars har jag betalat alla andra räkningar. Jag är så jävla pank. Jag vet liksom inte vad jag ska ta mig till riktigt. Men men. Det ordnar sig väl.

Jag är så otroligt trött i kroppen och hjärnan. Jag är hungrig/mätt för jag var så otroligt hungrig när jag kom hem att jag satte i mig två portioner tonfiskpasta och dom har inte lagt sig än riktigt så jag tror att jag är hungrig samtidigt som jag har en överhängande mättnadskänsla. Jag har ont i mina käkar och i mina ben. Jag är så sjukt nere och den ser lite mörkt ut just nu. Det värsta är att det är fredag och Trädgården öppnar ikväll. Jag kan inte banga. Jag måste gå. Eller jag vill gå. Jag vll gå till 150% men jag kanske skulle vilja ta en power nap först. Men det kommer inte hända. Jag skulle vilja bara lyssna på Damien Rice och Hillary Duff i tre dagar, alldeles för mig själv. Då skulle jag må bra.

Jag hade så otroligt kul. Jag tappade ofta bort mitt rödvin och jag är ganska glad att vi faktiskt kom på idén att märka alla glas med namn, om man ville. Hemlig person kräktes i trapphuset och i hela Nathalies rum. Jag hade ingen aning om att han spydde i hela Nathalies rum, utan trodde att hinken som jag försåg denna hemliga person med, men tydligen inte. Hon är jävligt förbannad och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag är absolut inte arg på denna hemliga person, utan det är mer hon. Jag tyckte mest synd om denne och var väldigt orolig ett tag. Men hur som helst så var det annars en riktigt lyckad fest! Synd bara att sista pizzan gick så jävla fort.

Nu sitter jag och försöker installera Java så jag kan ladda upp bilder, men det verkar inte som att det funkar. Och jag har ingen lust att ladda upp fem bilder i taget, som det är om man inte har Java. Jag är måttligt road av tekniken just nu. Fitta.

Aja. Jag är så jävla oinspirerad till min blogg just nu. Förlåt.

Jag slutar skolan om en och en halv vecka. Då har jag liksom tagit studenten. På riktigt. Jag har blandade känslor inför detta, dels känns det så sjukt jobbigt just för att det är över, allt man har kämpat för, hur mycket man har pushat sig själv och alla dessa underbara människor man har träffat genom det, genom att inte vara fördomsfull och dryg, det skär i hjärtat när jag tänker på det. Å andra sidan så går jag ut. Äntligen så har jag fixat gymnasiet. Jag är hundra procent klar. Och det är en jävla sten som har lyft från hjärtat. Så det är fan i mig slutet men även början på något helt annat, och det känns ju utvecklande. Bara det att det är sommar gör mig helt galen. Sen börjar jag på två nya jobb, jag kommer tjäna pengar, har planerat massa roliga saker som att Köp ett par riktiga skor, och en jacka, och ett par jeans, tatuering, resa, räkningar, kläder, bestick, talrikar, glas, jag ska fixa min balkong, och klippa mig, Gud vad jag ska klippa mig. Eller så ska jag lägga alla pengar på dyra droger och ta en överdos. Det är ett annat alternativ. Vi får se hur det blir.

Men nu är jag röksugen och jag skrev mest för att jag inte har skrivit på länge och jag la inte alls ner något hjärta i detta inlägg vilket märks och även om jag skulle försöka förklara hur jag känner för min skola och klass och att vi ska sluta så skulle det inte gå för det är alldeles för komplicerat, lite som att inte ens jag förstår. Eggh.

Urdrag ur 21 steg till självstjälp av Martin Marklund angående Katastrofkortleken:

"Såhär fungerar kortleken:
1. Klipp ut korten.
2. Lägg korten med smilgubbar (grilla korv, ha samlag, etc) i en hög.
3. Placera korten med döskallar (ögonskada, bruten ryggrad, etc) i en annan hög.
4. Dra ett kort från varje hög.
5. Ansträng dig att hitta på en katastrofkoppling.
6. Den som gör den bästa associationen är bäst!

Antag att du plockar upp korten "Svår ögonskada" och "Ta en promenad". Då skulle sambandet kunna se ut på följande sätt;

Du är ute och promenerar. Höstsolen värmer ditt ansikte och du njuter av dagens sista solstrålar. Plötsligt skvätter det till. Det känns som en porrstjärna har lagt en veckas sats i ögat på dig! Chockat blinkar du och tar dig för ögat. Du blir blå om fingrarna (förutsatt att just den här måsen har ätit blåbär). "

Jag och Pucko brukar underhålla oss med denna lek. Man tar en helt normal sak, som att gå på Systemet, sedan tar man en fruktansvärd sak, som att få njuren utsliten, sen ska man länka ihop dessa två. Enligt Martin Marklund är denna övning bra för att du upp dessa katastroftankar, inte bara i fiktionella sammanhang utan också i verkliga livet. Man måste gå och handla mjölk och ser helt plötsligt sig själv ligga som en liten fläck vid övergångsstället.         Jag, personligen, är inte så bra på att framkalla dessa katastroftankar naturligt (längre), förutom i vissa sällsynta fall. (Snubbla. Spilla ut vinet. Få näsblod i vinet. Säga något riktigt konstigt och obehagligt.) Nu, precis innan detta blogginlägg, så kommer jag på mig själv. Jag har inga katastroftankar om att bli mördad, uppskuren eller få allvarliga sjukdomar, utan jag är vettskrämd över att vara människa. Värst av allt en tråkig en. Men det är jag ju inte. Jag är ju fan roligast på jorden, jag har ju som allra roligast när jag är med mig! Så. Katastroftankarna måste komma när jag själv vill, och inte när dom vill. Det handlar ju trots allt om att ha någon slags kaoskontroll, ett litet korn av common sense medans allt annat man själv har skapat är rörigt, men dock hemtrevligt.

Jag tror den bästa tiden i mitt liv var när jag var på botten, för då gick det liksom bara att ta sig upp.

Egg.

Min CDspelare har sagt upp sig. Den spelar inte skivor länge. När jag är hemma så går jag runt halva dagen i tystnad, för min Mp3 har inte så mycket batterier. Det är lite ensamt och lite skitigt, ungefär som att inte längre ha något riktigt hem.

Jag gör mig projekt just nu. Jag diskade först, men sen så blev jag sugen. Jag behöver inte göra alla 20-nånting bilder, det räcker med några. Sen kan jag rita av skåpet och berätta vad det är jag vill med det. Skåpet. Jag kommer kunna se tillbaka på mitt liv när jag är gammal och skratta. Eventuellt gråta. Än så länge har jag bara porträtterat dom viktiga. Det är lite svårare att porträttera ett one night stand. Sen är det nog inte så att varje porträtt är en sexpartner, jag tror att det är olika känslor och tankar jag har kring sex. Men jag tror att det kommer bli bra. Nu ska jag fortsätta. Egg.

Jag är så glad att jag har försonats med mina fötter. Eller med allas fötter. Förut tyckte jag att Foten var en så motbjudande kroppsdel att jag helst hade sex med allas strumpor på, men nu har jag fan försonats. Jag älskar mina fötter. Dom är fett snygga med högt fotvalv eller heter det kanske hålfot, aja, det är fan i mig ett valv för det är högt, sen har jag jättelånga tår och dom tar mig dit jag vill så länge resten av kroppen orkar. Fast fräscha är dom nog bara när jag har fixat dom, vliket jag försöker göra så ofta jag hinner. Fotsvett är inget jag lider av heller, har aldrig gjort det. Jag är mer en armhåle- och under-bröstsvett brud, men när man har använt samma strumpor fyra utekvällar i rad så är det klart att det stinker, men jag tror inte att det är speciellt ovanligt. Nu är jag inte en sån som gärna använder samma strumpor fyra utekvällar i rad, det hände en gång, eller snarare ett ligg, jag hade liksom inte tvättat på en månad. Det var ganska så obehagligt men då tänkte jag på Michaela Nilsson som faktiskt lider av sådan fotsvett hela tiden, hon kan alltså gå barfota med fräscha fötter och stinka, så då kände jag att om alla hennes ligg pallar med det så får fan ett av mina ligg göra det. Jag kommer för övrigt aldrig glömma när Michis hyvlade sina fötter på min sida av huset. Det var nästan så att man tog det för tjocka ostskivor som man ville ha på mackan. Men, vi kommer bort från ämnet... Mina fötter ska i alla fall halvfixas idag, vilket betyder nagelklippning, nagelfilning och nagellackning. Alltså inget fotbad. Jag hann inte.

Det har varit en orkeslös dag. Jag orkar för fan inte ens sätta i mobilen i laddaren. Jag vill ligga här i soffan hela kvällen och mysa med min 400 kronors yllefilt från Åhléns i den finaste av klargula färger. Men det ska jag inte. Jag ska börja supa nu på en gång, sen ska jag på fest i Bagarmossen. Det ska bli trevligt, jag önskar bara att jag hade haft en bättre dag. ("Du måste börja leva i verkligheten, Nadia" sa min mormor idag. Fuck you, mormor.) Ett stort tack till Sanna som är världens bästa.

Jag har iofs fått sommarjobb på Siggesta Gård. Jag hoppas att min Danderydskompis också fick jobbet. Jag hoppas att jag kan jobba skiten i sommar. Jag vill verkligen jobba skiten i sommar. Sen kanske jag kan plugga. Eller kanske bara ta ett sabbatsår från livet. Går det?

Josefin tog slut på varmvattnet i vår enkla stuga, så jag fick pysa upp och nu sitter jag här i väntan på duschen som mamma nu är i. Så ja. Hoppas det finns varmvatten kvar här uppe. Annars blir jag faktiskt lite lätt gråtfärdig. För jag är så duschsugen. Jag vill tvätta håret. Som fan. Det är nästan lite så att jag blir assur redan nu, för jag nästan vet att jag inte kommer få något varmvatten, och då kommer jag vara sur hela dagen, för att varmvattnet kommer vara slut. Jävla skit. Jävla varmvatten. Äsch. Kokar, gör det nästan. I mig, inte i vattnet, tyvärr. Jag ska nog knacka på hos mamma och säga att jag duschar här för varmvattnet var slut nere. Nu. Jag måste springa.

Imorse hade jag inte hört en enda låt, men jag var fan i mig förälskad redan då.

Imorgon bär det av till Häslinglandet, men Josefin och mormor i hälarna. Jag ångrar redan att jag ens nämnde möjligheten att komma upp för mamma. Tristess passar inte in just nu, men det är toppen för min ekonomi och mitt monsterdrickande. Det är dåligt för min vikt och mitt nikotinberoende.

Helgen har verkligen varit helt underbar, men fan så skev. Jag vet inte vart jag ska börja, men det kanske räcker att säga fyllesammanbrott, minnesluckor och missförstånd. Och sen när började helgen på torsdagar?